på insidan av mina läppar
Ljudet av röster och ett språk jag inte tycks förstå. Jag har tuggat orden, försökt svälja, men de vänder i halsen, når aldrig magen, obegripligt fastnar de längst kanterna. Vinet har lagt sin färg på insidan av mina läppar, som en penna har det fyllt i konturerna, gjort mig tydlig. Jag river bort smaken med nageln, känner hur någon iakttar mig. Med fingret fortfarande tryckt mot läppen möter jag hans blick. Hans ögon vattnigt blanka, håret slickat som av en katt. Han går emot mig, han har väntat på mina ögon. Alkohol och munskölj. Vita klumpar av fradga blir till trådar då han öppnar munnen, trådar som försöker hålla kvar orden jag ändå inte förstår. Jag låtsas inte lyssna, håller kvar blicken där han förut stod. Jag ser oklart, tittar inte, bara fortsätter att sakta dra mitt finger fram och tillbaka längst underläppen. Min tystnad hindrar honom inte, han fortsätter stöta fram ord jag inte kan tolka. Att ett språk så vackert plötsligt kan te sig så fult förstår jag aldrig. Jag sveper det sista vinet, betalar och lämnar honom lika oförstående som jag.
