Alla är nya ibland, även de gamla.
Min puls gick upp samtidigt som jag skrev mina första stapplande ord i denna, den finaste av verkstäder.
Otroligt. Jag skrev. Utanför mitt säkra rum.
När jag fick inloggningsuppgifterna så blev jag väldigt tveksam.
Som jag trodde var för att kunna driva med mig, trycka ut mig i hörnet av Internet.
Tittade länge innan jag vågade mig för att ens logga in. Jag tog ett steg. Tog två i bara farten.
Envist insåg jag att det bara fanns en väg att gå från den stunden, framåt.
Rätt eller Fel kommer snart att utkristalliseras.
Alla är nya ibland, även de gamla.
Bara förmedlar, Hav tålamod.
Du är helt rätt, och du har helt rätt. Precis så där känns det ju. Innan.
Som jag sa till någon, att trycka upp sina texter här för alla att se, som att hänga hjärtat i skyltfönstret tror jag någon liknande det vid, är att jämföra med den effektivaste sortens KBT. Det här är exponering. Bort med spindelfobin nu. Här och nu. Vi kan flyga, vi är inte rädda.
Tackar!
Det blir till att fokusera på att förändra gamla tankar, vanor och beteenden.
Allt i andan att skaffa nya utmaningar och uppfattningar.
Förstår vad du menar, känner likadant.
Menar du nåt särskilt med begynnelsebokstäverna?
Skönt att jag inte är ensam om känslorna!
Svaret på frågan är Ja.
Ah, fina ord!
Fint format också!
Tack Mats!