inte ens hatt
Han har inte ens en hatt, nej han har inte det, han har två mössor en grå och en ärtgrön. Jag skäms lika mycket över båda men mest skäms jag över att jag inte klarar av hans hår som han snaggat kort. Jag önskar honom mellanlångt tillbaka.
Förutom det snaggade håret och mössorna är han den vackraste jag vet, han har de längsta av ögonfransar och den finaste kroppen. Ingen kan göra mig så kåt som han. Han behöver inte ens göra något mer än att vara i samma rum inte ens behöver han se mig i ögonen eller hälsa. Och han gör det inte heller, och jag önskar mig bara det. Att han ska se mig annat än bakom stängda dörrar.
Hade jag vågat skulle jag naturligtvis gjort slag i saken själv men jag är rädd att han ska avvisa mig, att han inte längre ska vilja ha mig. Egentligen så vet jag att det är larvigt, för vi vill samma. Men jag kan inte förmå mig att fråga, jag kan inte blotta strupen, det skulle göra alldeles för ont om han.
Jag måste lämna honom nu, jag har bestämt mig för att jag ska göra det ikväll, för jag måste jag klarar inte längre av att tänka på honom. Så ikväll ska jag efter han har repat med sitt band ska jag berätta för honom att han är alldeles för ful, och att jag inte känner något alls jag kommer hoppas han börjar gråta men antagligen är han lika rädd som jag därför kommer vi aldrig få vi är för fega jag känner för mycket.
Pluspoäng för “Ingen kan göra mig så kåt som han” mitt i den övriga skönhetsbeskrivningen. Såna uttryck borde användas oftare i icke-plumpa sammanhang.
Det lite malande ältande språket passar ämnet, och jag gillar verkligen hur meningsbyggnaden löses upp i slutet, först tappar skiljetecknen och blir till “…kommer vi aldrig få vi är för fega jag känner för mycket.”
Jag håller med Martin, just den där delen “ingen kan göra mig så kåt…” gör texten väldigt levande och äkta.
Jag satt länge och funderade över “… det skulle göra alldeles för ont om han.” jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad det betyder men jag gillar det.